<>
Det var en novemberdag som jag märkte att känslan av dysterhet lyckats krypa över mig. Då kvällarna börjat bli bara mörkare och mörkare, då snön kunde lysa upp din väg men istället piskar regnet hårt mot ansiktet. Då period två aldrig vill ta slut men dina krafter gjort det.
Så i sällskap av andra druzjbaiter bestämde vi oss för att pigga upp tillvaron och värma våra själar i rysk anda. Idén var att träffas en kväll hemma hos någon och prova på att själva, ända från grunden, tillreda en av de kändaste ryska delikatesserna - borsjtj.
Genom att fråga runt lite fick vi fram ett recept som provats av en druzjbaitmamma. Vi fick från annat håll ytterligare stöd i form av nyttiga tips; genom att först koka rödbetorna en stund, sen lägga dom i kallt vatten, efter vilket dom ytterligare kokas i ungefär en timme minskas den totala koktiden kännbart.
Med händerna fulla med recept, tips och uppköp traskade vi in i ett hem som stod till vår tjänst med vedspis att tillreda måltiden på. Det här skulle bli kul!
Var och en fick sig tilldelat en uppgift. Vi var i början av kvällen sex personer på plats och efter några timmar av skalande, skärande och skrattande hade vi faktiskt ännu inte kommit värst långt, men vi hade redan lyckats skapa en skön stämning tillsammans i köket. Magarna började kurra ljudligt och ännu hade inte rödbetorna ens fått sig sin andra omgång på spisen. Men vi tappade inte modet utan korkade några drickor istället och fick även till stånd ett bröd medan betorna sakta började puttra. Nu var redan kvällens hela sällskap samlat men ändå fick vi ge oss till tåls. Bara vi var tålmodiga skulle nog vårt väntande belönas. Samtalen fortgick, rösterna höjdes och stämningen likaså.
Plötsligt säger den som vaktat vedspisen att nu tycks soppan vara klar. Kan det vara sant! Vi sätter oss vid matbordet och spänningen stiger då den enorma borsjtjkastrullen sänks ner framför oss.
Då alla fått ta borsjtj och klickat i gräddfil sänker sig tystnaden. Stunden är här, dags för resultatet av kvällens arbete. Har vi lyckats eller inte? Jag tänker för mig själv att även om soppan inte är en succé har vi redan i detta skede haft en rolig kväll. Jag hinner inte tänka längre förrän jag för soppskeden till munnen och får svar på min fråga:
Ja! Soppan är god och jag tycks inte vara den enda som tycker det. Sakta sprider sig leenden på ansiktena runt omkring mig och alla nickar instämmande. Soppan smakar faktiskt gott!
Mätta och belåtna stannar vi kvar runt matbordet och njuter av stämningen sent in på kvällen. Det är i köket ryssarna samlas för att umgås med sina närmaste, och även för oss känns detta helt rätt.
Vi har flera gånger skålat för vänskapen och för en lyckad borsjtjsoppa. Vi har även stekt blinier till efterrätt och öppnat en burk сгущёнка. Vår plan att värma själen och pigga upp oss i det tunga höstmörkret har lyckats och vi har än en gång fått oss en härlig kväll i vänskapens tecken.
Eva Purhonen
Det var en novemberdag som jag märkte att känslan av dysterhet lyckats krypa över mig. Då kvällarna börjat bli bara mörkare och mörkare, då snön kunde lysa upp din väg men istället piskar regnet hårt mot ansiktet. Då period två aldrig vill ta slut men dina krafter gjort det.
Så i sällskap av andra druzjbaiter bestämde vi oss för att pigga upp tillvaron och värma våra själar i rysk anda. Idén var att träffas en kväll hemma hos någon och prova på att själva, ända från grunden, tillreda en av de kändaste ryska delikatesserna - borsjtj.
Genom att fråga runt lite fick vi fram ett recept som provats av en druzjbaitmamma. Vi fick från annat håll ytterligare stöd i form av nyttiga tips; genom att först koka rödbetorna en stund, sen lägga dom i kallt vatten, efter vilket dom ytterligare kokas i ungefär en timme minskas den totala koktiden kännbart.
Med händerna fulla med recept, tips och uppköp traskade vi in i ett hem som stod till vår tjänst med vedspis att tillreda måltiden på. Det här skulle bli kul!
Var och en fick sig tilldelat en uppgift. Vi var i början av kvällen sex personer på plats och efter några timmar av skalande, skärande och skrattande hade vi faktiskt ännu inte kommit värst långt, men vi hade redan lyckats skapa en skön stämning tillsammans i köket. Magarna började kurra ljudligt och ännu hade inte rödbetorna ens fått sig sin andra omgång på spisen. Men vi tappade inte modet utan korkade några drickor istället och fick även till stånd ett bröd medan betorna sakta började puttra. Nu var redan kvällens hela sällskap samlat men ändå fick vi ge oss till tåls. Bara vi var tålmodiga skulle nog vårt väntande belönas. Samtalen fortgick, rösterna höjdes och stämningen likaså.
Plötsligt säger den som vaktat vedspisen att nu tycks soppan vara klar. Kan det vara sant! Vi sätter oss vid matbordet och spänningen stiger då den enorma borsjtjkastrullen sänks ner framför oss.
Då alla fått ta borsjtj och klickat i gräddfil sänker sig tystnaden. Stunden är här, dags för resultatet av kvällens arbete. Har vi lyckats eller inte? Jag tänker för mig själv att även om soppan inte är en succé har vi redan i detta skede haft en rolig kväll. Jag hinner inte tänka längre förrän jag för soppskeden till munnen och får svar på min fråga:
Ja! Soppan är god och jag tycks inte vara den enda som tycker det. Sakta sprider sig leenden på ansiktena runt omkring mig och alla nickar instämmande. Soppan smakar faktiskt gott!
Mätta och belåtna stannar vi kvar runt matbordet och njuter av stämningen sent in på kvällen. Det är i köket ryssarna samlas för att umgås med sina närmaste, och även för oss känns detta helt rätt.
Vi har flera gånger skålat för vänskapen och för en lyckad borsjtjsoppa. Vi har även stekt blinier till efterrätt och öppnat en burk сгущёнка. Vår plan att värma själen och pigga upp oss i det tunga höstmörkret har lyckats och vi har än en gång fått oss en härlig kväll i vänskapens tecken.
Eva Purhonen
Kommentit